söndag 15 januari 2012

System… MELTDOWN!

Dags att rage-a lite. I tre delar!

1. Filmen Darkest Hour.
2. Mongo killar.
3. Enter Shikari - A flash flood of colour.

********************************************************************************

Darkest Hour. Är. Inte. Värd. Att. Se.
(Om du inte har någon konstig fobi för osynliga SPOILER bläckfiskar.)

Dialogen under hela filmen kändes stel, konstig och som ett gäng med tonårs pojkar hade skrivet skiten. Emile whateverhislastnameis agerande var som att kolla på en hamster som springer i sitt hamsterhjul. Vår svenska Joels karaktär var helt fel döpt, Skyler är inte ett svenskt namn sist jag kollade! Dom två huvudkaraktärs tjejerna... ja om det inte var deras första film borde dom sluta leva i drömmen att bli filmskådisar. Effekterna var väl okej, inte bra. Första Harry Potter filmen hade bättre effekter än i denna film. Den enda som jag såg var något bättre i hela filmen var, karaktären Vika... men enbart på grund av, att jag såg mig själv i henne. Dessutom gjorde hon bästa insatsen i hela filmen. Det säger allt om den filmen.

Men visst, gillar du en film som inte har någon speciell handling, okej effekter, dåliga dialoger osv. Rekommenderar jag den här filmen skarpt till dig.

********************************************************************************

Mongo Killar, vad fan ser ni hos mig?!
Varför ska jag alltid locka till mig såna killar (och för att inte glömma en del tjejer) som jag ser som väldigt goda vänner och helt plötsligt blir dom kära i mig?
Kom igen, jag är en ytlig nörd som vill ha en trofé och inte någon som ser ut som en HEJKOMOCHHJÄLPMIGMENINGENKOM.
Ja, jag är en sån person! Ja, du har en bra personlighet, kul för dig. Men jag klarar inte av att kolla på dig. Så varför skulle jag vilja ligga med dig och kalla dig för pojkvän. OCH Flickvän? Eh, nej... jag gillar tjejer för dom är vackra men aldrig en flickvän, jag är varken BI eller homo.

JAG HAR INGEN BRA PERSONLIGHET, JAG VET. Hellre ensam än en mongo kille.

********************************************************************************

Enter Shikaris nya skiva A Flash Flood of Colour är FANTASTISK!
Jag kan säga på rak arm att jag älskar varje sång på detta album.

System... - en skön prelude, men as nice-iga violin liknade sound. Och för att inte nämna den skönaste meningen. "When I was little I dressed up as a doctor and killed everything"
Meltdown - As sköna inslag av hård gitarr och dubstep samtidigt. "Stand up, it's not to late."
Sssnakepit - Rou börjar med en skön rap text om livet och senare återgår låten till en stark metallåt. Man vill bara starta en morschpit. "Yeah, yeah, we are nice guys... until were not!"
Search Party - Soft början så får smilegroparna att komma smygande fram, avslutas med en skönt drop och en ny morschpit drabbning. "I know that we are going to repeat history."
Arguing with Thermometers - Den hårdaste låten på hela albumet, as jävla skön tone över hela låten, mest melodiska låten, man vill bara dansa! "We are all addicted!"
Stalemate - den enda lugna låten, as soft och as nice att slappa till efter alla utfall av morschpittar under dom alla andra låtarna. Rous röst är fantastiskt skön, även fast att den spricker under några tillfällen, men det gör inget. Denna låt behövs i den här skivan. "And I live out this fantasy..."
Gandhi Mate, Gandhi - "WE SICK OF THIS SHIT!" Rou visar ännu en gång sin talang av att blanda rap, scream och sång. Dessutom att likna människan som en stoneage är brillant! Så sköna quote hela tiden.
Warm Smiles Do Not Make You Welcome Here - Den låten hade jag svårast för, väldigt seg början men efter 2:30 började likna något med lite dub och festnade metal. Men det är ingen låt jag sätter på för att göra mig redo för att dricka whiskey och festa rumpan.
Pack of Wolves - som alla andra Shikari fans är detta min favorit också. Skönt början med plinkande synth och övergående till en motherlode inspirerande (en av shikaris äldre låtar) låt. "We are all connected... now change the world!"
Hello Tyrannosaurus, Meet Tyrannicide - Den är fräck. "you havn't change history have you? Remember that empires always falls." Den är skön. Den är Enter Shikari. Ironiskt och politiskt okorrekt. Åter igen, skönt drop i slutet av låten som glasyren på mandarinen
Constellations - Avslutnings låten som får en helt relaxed. "we are lost, so lost, you are the constellations"

Om du aldrig har hört Enter Shikari föreslår jag att du lyssnar på Gandhi Mate, Gandhi först.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar