Det finns två saker som får mig oroad för framtiden, det första är kärlek, det andra är pengar.
Folk kanske tror att min största rädsla är sniglar eller vara på djupt vatten pga min oförmåga att plaska runt i vattnet utan att få hela lungorna fyllda med extremt mycket vatten. Men det stämmer inte. Min största rädsla är att inte vara omtyckt, att inte vara älskad. Detta gäller inte bara "den stora kärleken" utan det gäller vänner och familjen också.
Jag tar väldigt hårt i att förlora en vän. Psykiskt dåligt. Jag kanske inte gråter men jag sätter mig bakom en mur, en mur av tankar och funderingar om varför jag inte kan hålla kvar den vän som nu är förlorad. Vissa förlorade kontakter är uppenbara och behövs inte nämnas medan andra inte är lika uppenbara utan bara förvirrade. Som en undervattens ström som drar mig neråt, ner i mig själv.
Jag är därför glad att jag har mina närmaste vänner. Alex, Johanna, Rasmus, Malin, Matte och den senaste nörden Torbjörn. Jag uppskattar er dårar, ni får mitt liv lite mindre tanksamma och jag älskar det.
Kom nu vänner nu gäller det att få bävern att skutta tillbaka till den verkliga världen igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar